Vilken helt galen helg?
Ännu en vecka har passerat och vad hann jag med?
Någon dag, förra veckan, så lyckades jag ringa mor i sömnen. Klockan 5 på morgonen och berätta att jag inte skulle åka med henne hem.
Bra där Tina. Mamma kom ju upp iaf och vi var skapliga på jobbet.
---
---
---
Hade en tacokväll och en hamburger kväll. G.I Joe och Anastacia. Inte för att dem sammanföll men det var, ungefärligen, samma folk.
---
---
---
Fredagen var lite stickig i mina ögon.
Ja, du hade ju en garanterad karatefylla och kommer ihåg spindeltrådsfina fragment av den medan jag lämnas till att se de om och om igen.. Ingen mysig upplevelse men ingen fluga har förnärmats..
Livet ska gå vidare.. Jag har inga andra planer in mind.
Kom hem vid 5 tiden (morgon) Och gick upp 7.30
Somnade väl framme vid den dagens mål.
Sen åt vi hamburgare och kollade family guy.
Tunnelbanan mot min hemstad där halva tranformers 2 rullade för fullt.
Lagom till The Haunting In Conneticut drog jag o Phie ut på stadens gator för att ännu en kväll föreviga utelivet.
---
Söndag var lika med farmor. Snokade runt på hennes vind men fann ej annat är gamla bilder på min far som barn. Väl hemma somnade man en stund innan jag kilade vidare mot Södertälje Hamn där man såg slutet av Star Trek och sedan början av Knowing.
---
---
---
Nu är det måndag och min älskade, älskade syster fyller 20 på torsdag. Tiden springer ifrån mig..
Fira henne ska vi på onsdag och sedan rejält på fredag.
Onsdag = Abonnerad övervåning på flamman med schyssta fördrinkar
Fredag = Laroy först och sen resten av stockholm.
Lördag = Vad jag förstått är jag medbjuden på partaj då med. Vi får väl se vad som händer.
---
---
---
Jag känner att världen behöver en knuff i ryggen.. :) Och vem annars om inte jag?
Känslan av att man bryr sig om en person som egentligen inte borde förtjäna det?
Men din välgång är allt jag nu önskar.
Inga hjärtan, tycker jag, ska behöva skadas.. även fast det blir mer och mer sent att tänka på sådant nu..
Som sagt.. Livet ska gå vidare helt enkelt
---
---
---
"There is an idea of a Patrick Bateman; some kind of abstraction. But there is no real me: only an entity, something illusory. And though I can hide my cold gaze, and you can shake my hand and feel flesh gripping yours and maybe you can even sense our lifestyles are probably comparable... I simply am not there."
Kommentarer
Trackback